det är så mycket som händer i mig just nu.
behandlingen bland annat. men massa jobbiga känslor som dyker upp.
och det är väl bara för att jag försöker göra det lättare för mig själv att komma ut ur det här med M utan att jag själv ska gå sönder alldeles för mycket.
jobbigt bara att det är M2 mina ögon har hittat, igen. det är inte så bra, och ja, det är inget jag kan säga till någon, speciellt inte till någon som går i min skola, inte till den person jag verkligen vill säga det till (A), för det skulle bara bli fel.
så ja, det är bara att bita ihop.
och det enda jag vill är ju att prata med honom, vill att han ska se på mig sådär igen, vill vara med honom varje dag, så som det var förut. men jag fuckade upp det rätt ordentligt mellan oss förra gången, så det är nog rätt kört. men just nu saknar jag varje liten grej med honom, även de där småsakerna som jag störde mig på, men så är det väl alltid...
jag saknar tågresorna, jag saknar att gå vägen hem till honom, jag saknar att gå långa jobbiga promenader till mcdonalds, jag saknar att åka tåg en hel dag bara för att vi inte orkade gå av. jag saknar att komma hem till honom, att ligga i hans säng och titta på svampbob fyrkant och andra barnprogram. jag saknar hans lillasyster som var jättejobbig, men ändå sådär söt som små barn är.
ni hör ju. det är fan inte bra.
för att prata om något annat så har jag städat mitt rum. riktigt ordentligt den här gången. så ja, det är nästan tomt nu. men det är jävligt skönt, det känns så himla mycket bättre att vara här inne nu. och så har jag köpt lite nya grejer in hit, men mer ska det bli - plus att jag ska försöka få min mormor och morfar att köpa en till bokhylla till mig, de ville nämligen ge mig något för att jag äntligen har städat. så det är ju bra.
och egentligen borde jag fortsätta städa, ska försöka få ner allt jag inte vill ha kvar i rummer i flyttkartonger som ska ner till källaren, men det är ju jättesvårt. det blir bara så att jag sitter och läser allt gammalt jag har skrivit och så tar det jättelång tid.
sen finns det också det jag inte vill läsa, sånt som är skrivet för bara något år sedan, sådant som handlar om L. det är fortfarande för jobbigt att läsa det, helt sjukt att hon kunde krossa mig så-.
men det där är rätt överspelat nu. typ.
och ja, en annan ovanlig grej är att jag idag faktiskt lyssnar på kent, det var länge sedan.
