detta är inlägg nummer 95 på denna blogg. lite kul.
snart är det melodifestival igen, kvällens underhållning liksom, det blev ingen utgång ikväll så jag var nere och köpte cola att hinka i mig under tävlingen.
igår var det utgång däremot, riktigt trevligt hade jag det. var med E och lite andra fina människor som jag inte hade träffat på väldigt länge. kvällens mål var city krogen och deras billiga öl. och jäger. fy fan vad fina grejer.
imorgon ska jag träffa H och fika. fina grejer.

nu blir det nog mat.
kan också berätta att g-knappen på tangentbordet inte riktigt vill fungera, varje gång man vill ha den bokstaven får man slå till ordentligt hårt för att det ska hända något. om jag orkar senare så ska jag försöka göra något åt det. men vi får se.

matmatmat

jag träffade honom igår igen. andra gången på två dagar.
och just nu är känslokletet ännu värre, det växer och växer ju längre tiden går, blir lite större för varje minut utan svar på mitt sms.
gårdagen var blandad, mest fin. det var stunder som kunde varit bättre, men i slutändan så var jag så jävla nöjd och lycklig att jag önskar att tiden hade kunnat stoppas.
det är en timme som har gått bort då jag inte vet vad som hände. eller alltså, jag vet ju vad som hände, men jag undrar om det verkligen kan ha försvunnit en timme..

han är otroligt fin.
men väldigt komplex på något sätt, han vill inte ha något seriöst men heller inget oseriöst.
det gör mig så förvirrad att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
men han är fin som sagt, så jag låter det vara. låter tiden gå.

inom mig finns, förutom känslokletet, också både oro och lycka. det är två känslor som gör att jag inte kan äta någonting, och jag känner heller ingen hunger. fint.
nu blir det markus krunegård, de allra finaste låtarna som faktiskt gör att jag känner tårarna komma.
jag återgår till att vänta på svar och lyssna på samma låt om och om igen.

jag hatar att han är så himla fin.

jag har idag träffat H, jag är så otroligt kluven just nu, han var fin, men jag tror att mitt minne var finare. samtidigt så vill jag inget hellre än att träffa honom.
så ett enda stort känsloklet befinner sig inom mig, ett känsloklet som jag måste försöka göra något åt innan jag kan somna, för det är helt omöjligt att slappna av.
kanske får jag träffa honom imorgon igen, jag hoppas på det. det blir utgång, han frågade om jag skulle med men jag sa kanske. efter ett samtal med Y så blev det nästan bestämt att det blir av. vi får hoppas på det bästa.
annars får jag fan bita ihop och skicka ett sms till H och aa. bjuda in mig själv.
haha.

nej med känslokletet. kanske att jag ska försöka med glass? har hört att det funkar bra.
det har inte blivit något ätande idag heller, mindre bra.
glass får det bli.

känslokletig kärlek

Oskar Linnros – Ack, Sundbyberg fin låt som spelas mycket just nu.

mina nerver äter upp mig inifrån, jag ska äntligen få träffa honom, H, men jag vet inte vilken dag och han har inte svarat än. det är imorgon eller på torsdag. det är för mycket för mig och mina nerver. jag klarar inte av att denna väntan.
men ja. egentligen har jag inga ord att skriva, känner behovet av att få ur mig något dock.
om någon dag kanske det går bättre, vi får hoppas på det.

jag har också varit världens sämsta brevvän ett tag nu, detta är något jag verkligen måste ta tag i snarast, har hittat massa små papperslappar med små små ord på som ska skickas så fort jag får fram orden som finns inom mig. långt därinne.
vi hoppas helt enkelt på bättre tider och svar.
det är ungefär vad jag vill nu.
och att denna hemska förkylning jag går och bär på ska försvinna helt eller bryta ut till en jättesjukdom, för som det är nu så blir jag bara förbannad, det är sådär så att man är för frisk för att vara hemma men egentligen lite för dålig för att gå till skolan. ett hemskt mellanting.
imorgon är första riktiga dagen på mitt nya jobb.
livet flyter rätt bra ändå. om man tänker efter och bortser från allt jobbigt.

kärlek