känsloklet del två
0kommentarer
jag träffade honom igår igen. andra gången på två dagar.
och just nu är känslokletet ännu värre, det växer och växer ju längre tiden går, blir lite större för varje minut utan svar på mitt sms.
gårdagen var blandad, mest fin. det var stunder som kunde varit bättre, men i slutändan så var jag så jävla nöjd och lycklig att jag önskar att tiden hade kunnat stoppas.
det är en timme som har gått bort då jag inte vet vad som hände. eller alltså, jag vet ju vad som hände, men jag undrar om det verkligen kan ha försvunnit en timme..
han är otroligt fin.
men väldigt komplex på något sätt, han vill inte ha något seriöst men heller inget oseriöst.
det gör mig så förvirrad att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
men han är fin som sagt, så jag låter det vara. låter tiden gå.
inom mig finns, förutom känslokletet, också både oro och lycka. det är två känslor som gör att jag inte kan äta någonting, och jag känner heller ingen hunger. fint.
nu blir det markus krunegård, de allra finaste låtarna som faktiskt gör att jag känner tårarna komma.
jag återgår till att vänta på svar och lyssna på samma låt om och om igen.
jag hatar att han är så himla fin.
Kommentera