vi firar
hundra inlägg nu och det görs med pompa och ståt.
nej, inte riktigt kanske.
det firas med att lyssna på
Various Artists – Guilt By Association (Digital-Only Bonus Version) den fina skivan med lite
guilty pleasure låtar helt enkelt och lite inombords fight om hurvida jag är lycklig eller lätt melankolisk. stor skillnad mellan känslorna här, och jag tror att det är det som är grejen, att just för att det är så långt mellan alla känslor så kan jag inte bestämma vad jag känner mest av.
vi kan ta
lyckobiten;
- jag har idag köpt de där finfina
jeansshortsen jag har gått och suktat efter ett tag, från h&m, boyfriendstyle. älskar dem så jag tror att jag spricker. ♥
- jag har också inhandlat de där
Dr. Martensskorna jag har tänkt köpa i sex års tid eller så, och de är ju för jävla fina att kolla på. de som heter
cherry. mitt hjärta kör några små lyckovarv när jag ser dem ♥
- hade utvecklingssamtal idag och fick veta att jag med största sannolikhet får
mvg i alla praktiska ämnen. det vore något av det finaste som kan hända ♥
- jag har fått min
studentmössa! ♥♥ (och ett extra hjärta för att det visade sig att min mössa hade en så otroligt onödig grej som en kondomficka, är det inte för fint va? ♥)
- och jag har äntligen bokat tid för
synundersökning, vilket kommer att ske imorgon, så snart kanske jag ser som en normal människa igen ♥
- och om ni undrar hur jag har råd att lägga ner alla dessa pengar så är det för att jag fick min
semesterersättning från coop idag. plus lönen från nya jobbet. sweet
-
tubafesten i fredags ♥
- hur jag känner att allt har börjat lugna sig, alla känslor från förra årets alla intryck alltså. kbt och polen och sånt ni vet.
- mina två nya
böcker ♥
resten nu då;
- jag sover inte längre på nätterna, har inte sovit ordentligt på några månader och jag känenr nu hur jag sakta har börjat ge upp tanken på att någonsin få göra det igen.
- mitt hjärta har börjat ge upp
- jag kan inte göra något utan att börja gråta
- tankar på h äter upp mig innifrån, att han inte hör av sig, hans feghet och att han inte bara kan vara ärlig mot mig.
- tanken på att jag själv ska höra av mig och be honom vara ärlig äter också upp mig. men jag inser väl någonstans att det är vad som krävs om jag ska få ur honom ett svar.
- beslutet om att jag inte ska höra av mig just för att han inte gör det är otroligt svårt att hålla, jag vill inget annat än att bryta det, men jag vet ju att han inte kommer svara vilket sådär i förhand får mig att vilja gråta ögonen ur mig.
- faktumet att jag är alldeles för besatt av mr. h frågan. och det mest just för att han inte gör allt det där.
- jag befinner mig emotionellt i en slags glaskupa, allt är helt instängt, saker och ting kommer varken in eller ut just nu. jobbigt läge när man ska umgås med folk, jag kan inte fokusera alls på någonting annat än just det där inne.
- jag är världens sämsta brevvän sen några månader tillbaka, hur mycket jag än vill och försöker skriva så kommer det inte ut något. jag ber så hemskt mycket om ursäkt.
något sånt skulle jag tro.
jag kom igår på - under min ensamma färd genom halva stan - att jag verkligen saknar de där gruppmötena på
karolinskas psykiatriavdelning. det var något fint i det. jag saknar hela byggnaden.
känslan.
och jag undrar hur det har gått för de andra.
jag tror att de känslorna kom just för att jag har börjat lära mig leva utan att behöva ha kontroll över allt, jag har fått in allt nu och det har som sagt lagt sig lite.
nästa vecka är det också
ett år sedan jag var i polen.
mitt kära polen. åh herregud.
hjärtsnörp.
jag borde börja fundera på att lägga huvudet mot kudden för ännu en sömnlös natt, samtidigt känns det som sånt slöseri av tid att bara ligga och vrida sig, men vila är väl bra också antar jag.
men kan berätta att en av alla de grejer som har rört sig i huvudet den senaste tiden är "
jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans", inte bara en bok skriven av
anna gavalda utan också en fin mening. väldigt fin. lite hjärtsnörp där med.
jag vill verkligen att någon väntar på mig någonstans. önskar det från djupet av mitt hjärta.
jag önskade att någon återigen kunde ligga i min säng och få mig att känna lite
trygghet trots känslostormarna.
nu börjar det gå lite smått åt helvete med det här inlägget känner jag, det blir alldeles för känslokladdigt tycker jag. vilket iofs är rätt om man kollar med hur jag är på insidan, men det känns onödigt att kasta ut allt såhär.
så nu gör vi så att vi kör de sista låtarna på playlisten och släcker lampan.
jag saknar E som är i göteborg. dåligt gjort att bli borta så länge som till lördag, ännu sämre att det kan bli längre än så. usch.
nej men det var nog allt som jag mäktar skriva om ikväll, det har gått för mycket utför.
kärlek
